mintjockis

Jag har inte fått besked om jag är godkänd eller inte, väntar fortfarande på att bli kallad till kirurgen.... suck.

... nu har snart hela sommaren gått och jag har inte skrivit här en enda gång knappt. Så, nu är det dags att skapa liv i bloggen igen. Det var väl ändå på tiden, tycker ni inte?


Jag hymlar inte. Semestern har en enda nackdel och det är allt gott man "unnar sig lite för mycket av". Tråkigt nog har jag alltså gått UPP i vikt, jag som skulle neråt... suuuuuck!


Nu är det nåt drastiskt som gäller - och i morgon hoppas jag kunna hämta ut en veckas ranson Cambridge. Här ska det bli en snabb viktnedgång till en början - allt för att skapa motivation.


Nån mer, som läser det här, som kämpar med sin vikt? Hade varit roligt att "slippa vara ensam" på min resa.. hojta gärna till, anonymt eller ej!



Och som ni förstår har jag inte fått nån kallelse till kirurgen ännu. SUCK! Den 15 APRIL skickades remissen, och jag väntar fortfarande.... kanske dimper den ner i brevlådan nu i höst? Hoppas. För hur länge ska man behöva vänta egentligen???

Japp jag är omotiverad till max nu. Vad hände med de där "sista" kilona som skulle ner innan jag fick tid hos plastikkirurgen? Den tanken är som bortblåst.


Jag måste rycka upp mig. Ta tag i elendet. Men hur återskapar jag motivationen? Det ÄR ju faktiskt inte svårt egentligen, att gå ner i vikt menar jag. Röra sig mer, äta bättre & mindre. Lätt som en plätt ju! Eller hur?


Jag behöver en rejäl, oförberedd knuff bakifrån - så jag studsar in på rätt spår igen. Jag har ju ändå kommit såhär långt?


Väntan gör en stor del i motivationen. Hur lång tid ska det ta egentligen? Att bli kallad. Remissen skickades ju för över 2 månader sen... och det lär ju ta max 20 min på själva besöket. Ja, jag vet. Väntetiden inom sjukvården är ett öppet faktum, men.. jag vill planera! Vill och behöver känna pressen, att snart är det dags!


Sommaren närmar sig och man mår sämst över sin kropp denna årstiden. Det är svettigt & varmt i hudvecket som överskottshuden bildar. Det kliar. Sticks & svider. Jag får smita in på toa på jobbet, ofta ofta, för att "torka bort" svetten. Ja, ni hör ju själva... 


Jag mår inte bra just nu :( Tack och lov består vädret mestadels av enstaka solglimtar, men vad händer när sommaren är här på riktigt? Usch, jag kan bara tänka mig..... 

Det hade varit kul om ni som läser här ville lämna en liten komentar. Man blir ju nyfiken! :)

Det ger en sån tydlig bild att se sig själv på bild - det bekräftar nämligen att jag inte gnäller över nåt som inte finns. Typiskt tjejer annars, inte sant? "jag är så tjock"; säger tjejen som är 3 gånger smalare än mig. Yeah right!  



Men visst har jag väl ändå rätt att klaga? Visst är det inte så konstigt att man inte gillar att klä upp sig längre, inget sitter ju fint ändå! Och att gå på fest eller att träffa människor i största allmänhet, är även det en jobbig sits som jag försöker undvika..



"Du är så fin & jag älskar dig mest i hela världen", en vanlig komentar från min sambo. Jag önskar så innerligt att jag hade kunnat tro på det han sa - men det är omöjligt. FIN?? Vart då?

Jag vet att jag inte är fin, han behöver inte ljuga.


Åh vad depp jag mår över min kropp - min mage. Hänget. Jag skulle så gärna vilja njuta av solen & sommaren, gå i shorts och linne jag med. Istället sitter jag med t-shirt och pösiga brallor som går upp till brösten, allt för att "hänget" ska få plats innunder istället för att hänga över linningen - för hur snyggt är det på en skala? Suck...

Jag vill komma till kirurgen. Jag vill ha ett besked. Ja eller Nej? Om Nej, så vill jag boka in mig hos en plastikkirurg snarast - så får jag betala det själv på nåt sätt.....


Hur lång tid ska det ta egentligen?? Jag har nu rusat ut till brevlådan i över 6 veckor, bara för att inse att det inte kom en kallelse till kirurgen idag heller. Är jag otålig? OM jag är!


Sommaren närmar sig med stormsteg och det hade varit en sån underbar känsla att få veta att det är min sista sommar jag spenderar med detta utseendet, denna hängmagen. Denna ångestframkallande degklump.


Kan man ringa nånstans och "skynda på" det hela? För jag menar, det kan ju inte ta många minuter att få visa upp bekymret och för att sedan få ett SVAR. Sen om OP dröjer till jul, gör mig inget. Då vet jag i alla fall att det blir av.....! Vem ringer man isf? Vårdcentralen som skickade remissen? (kanske har de glömt att skicka den? vad vet jag)


Vikten är i princip oförändrad. Suck. Jag har tappat gnistan helt och hållet. Hur ska jag komma tillbaka på rätt spår igen?? :S Om någon läser det här, hjälp mig - snälla!

Jag är en driven tjej. Jag är nyss fyllda 25 år, jag jobbar 75%, driver ett eget företag (en webbshop) och pluggar samtidigt till taxichaufför på distans. Utöver detta har jag min sambo och våra underbara barn, storasyster på 3 år och lillebror på 1,5 år. Det är fullt ös - från morgon till kväll!


Träningen är något som ger mig ångest - jag vill så gärna, men det finns inte tid. Eller ork. Man känner sig otillräcklig.....


Jag fick ett ryck igår och gick genast in på blocket och fann den; En Crosstrainer från stadium, för en 1000-lapp. Den fanns kvar och vi ska hämta hem den idag.





Nu kanske det blir lite mer träning? Eller kommer den bara stå och samla damm? Hoppas inte. En crosstrainer är den ultimata träningsmaskinen som bränner maximalt fett. Jag börjar och slutar alltid ett gympass med 30 min på crossen, den är helt underbar!


Så, håll tummarna för mig nu. Jag bara SKA SKA SKAAA ner i vikt. Det SKA gå!! *ger mig tusan på*


Förresten! Nån som har förstått den stora skillnaden mellan GI och LCHF? *hm

Tack för alla era komentarer - jag har fortfarande inte bestämt om jag ska godkänna dom så att alla kan läsa? Vad tycker ni?


Jag har funderat på hela min situation och jag har faktiskt gått ner ca 34 kg, med hjälp av GI metoden bland annat, och det är väl egentligen inte så konstigt om det är tufft att gå ner de sista kilona. För det är just det det är; Skitsvårt!


När jag dessutom känner mig nöjd med min vikt som den är just nu (bara jag får bort huden!) så gör detta säkert mig mer omotiverad, omedvetet.


Jag har diskuterat det hela med min sambo och näe, jag fixar inte cambrige. Jag har varit emot "pulver" sen början och innerst inne tror jag inte på det. Ärligt alltså. Jag har gått ner 3 kg på 5 dagars ren kur, men när jag börjar äta igen så lär jag ju gå upp 2 kg igen - det står tom i papperna från Cambridge att man ska gå ner 2 kg mer än vad man vill, eftersom man går upp i vikt sen. Vilket då ger ett resultat på -1 kg.

Så, jag tror att jag kan få ett liknande resultat av att äta LCHF/GI kost - då jag dessutom slipper gå hungrig, jag kan unna mig gottis som mörk choklad och fruktsallad i värsta fall. Jag slipper förklara för mina barn som undrar "varför inte mamma äter" när det dukas fram middag..


Så, jag lägger ner min cambridge. Kalla mig svag om ni vill, men jag fixar det inte..




Såhär se min mage ut när jag ligger ner... usch.. huden "flyter ut" och ja... ni ser ju själva.. :/





Och kortet ovan är taget från sidan, med bröst till höger och ben till vänster :p



Hur viktigt är det egentligen att ens BMI är "normalviktig" innan man gör sin op? Tror ni kirurgen nekar mig OP pga det? Typ det enda jag tänker på numera, så är tacksam för allas spekulationer....

Idag är det dag 5 och jag är tveksam mot om jag pallar ytterligare en veckas REN kur? Jag är .trött hela tiden och orkar ingenting, tycker jag... Om man ändå visste hur lång tid det tar innan man får kallelsen till kirurgen....!

Då har jag kanske ett bra tag på mig och kan äta efter strikt GI istället, något jag både är pigg, glad och mätt av. Usch, vilket dilemma... Dessutom har jag mens och är SÅ chokladsugen! :p


Vad hade NI gjort?

Kört 2 veckor ren kur för snabb viktminskning eller chansat och ätit via GI istället? :S (fast vågar man chansa? jag har ju bara n chans när jag väl står hos kirurgen sen...) Suck!

Så var dag 2 med cambridge snart avklarad och jag har faktiskt lyckats hålla mig till mina 3 påsar mintchoklad. Men det har varit lite tuffare idag. Mensen kom såklart och jag har varit ganska hungrig - och SÅ sugen på "nåt gott". Men, jag har lyckats hålla mig. Känns bra.

Jag var på affären innan och suktade efter godishyllan, men jag köpte endast ett paket quornbitar. Det är ett vegetariskt alternativ till kött - fast det är en svampprodukt. Supergod att steka, ha på lite vitpeppar och salt - för att sedan äta som "snask" :)

Det lär rädda mig genom mensperioden :p

Vaknade i morse och ställde mig direkt på vågen, efter ett dygn med cambridge visade resultatet -1,6 kg!! det gav mig en rejäl energikick och jag ska faktiskt ta mig en rejäl promenad innan jag börjar jobba. Underbart!



Och bara för att förtydliga; Ja, jag fattar med att det är vätska som försvunnit. Men som sagt, minus är ändå minus :)

Jag har precis kommit hem från en timmes rask promenad, känns underbart!


Jag har hållt mig till mina 3 påsar mintchoklad och mitt vatten, och första dagen är därmed avklarad. Känns gött! Jag tror på mig själv och går det lika "lätt" som det gjort idag så kommer jag fixa det här galant! Bara det ger en exta spark där bak :p


I morgon jobbar jag mellan 9-16.15. Likaså söndag. Detta känns dock helt okej eftersom det ju faktiskt är lättare att inte bli sugen på nåt gottigt, när man är sysselsatt.


Kommer säkert hoppa upp på vågen redan i morgon, är lite besatt av den.. vet att det mest är vatten som försvinner i början - men hey, minus är ändå minus. Inte sant? :)


Tack för era underbara komentarer - ni är fantastiska och ert stöd betyder SÅ mycket! Mer än ni tror :) Det är svårt att blanda in "kompisar" och "släkt" i denna resan. Man skäms ju som sagt. Att få vara anonym och att få underbar respons från utomstående är faktiskt guld värt. Jag behöver det stödet!

Som tur väl är så har jag en Cambridge konsult bara några gator ifrån där jag bor, så jag åkte dit efter jobbet igår och handlade hem en veckoranson. Så nu gäller 3 drinkar / dag samt en massa vatten, 3 liter/ utspritt över dagen.

Hm. Undrar om man får dricka kolsyrat vatten? :S


Första drinken blev en mintchoklad, min favvo. Jag mixade den med iskallt vatten och hade i en massa is. Det är den absolut bästa combon enligt mig. Blir som en "milkshake" :)

 

Så nu är den första drinken avklarad, kl o7.oo. No probs! Ska försöka dricka den andra vid 12-tiden och den sista vid 17-tiden. Borde väl vara rimligt? För att dämpa hungern är det som sagt vatten som gäller och när suget sätter in så går jag och borstar tänderna - för vem vill äta direkt efter att ha borstat? *kanonknep!


Jag hoppas på att gå ner till 63 kg inom kort. Det är ca 5-7 kg tills dess. Det är rätt otroligt egentligen att jag nu pratar om en vikt på 63 kg. En vikt som jag inte ens kunnat drömma om innan, och nu är jag snart där! :D


Jag vägde 103 kg som mest. Och jag vägde 78 kg när jag först träffade min sambo - för 4,5 år sedan. Har legat kring 85-90 kg sedan dess.. Och nu ligger jag på 60-sträckan! Det gör mig faktiskt mäkta stolt :)   



Åh, jag undrar så när jag blir kallad till kirurgen?? Hade varit mycket lättare - inbillar jag mig i alla fall - att ha en tidsplan. Just nu blir jag så stressad av det här med viktnedgången, att jag måste gå ner så snabbt som möjligt. För egentligen kan jag ju bli kallad redan i morgon! Så nu kör jag som sagt cambridge, detta fast jag inte själv tror på en "snabb" viktnedgång :S Dubbelmoral.

Men jag är som sagt villig att göra ALLT för att få bli godkänd hos kirurgen också, det är ju trots allt mötet med honom (jo det är en HAN, usch en manlig läkare skrämmer mig!) som är viktigt....

För att snabbt gå ner ytterligare lite i vikt så börjar jag med Cambridge i morgon. Jag kommer köra ren kur i alla fall en vecka. Tror det blir två.



Går jag ner lite mer i vikt ökar det troligtvis mina chanser att även kirurgen godkänner mig för operation. Jag är villig att göra allt, fast jag egentligen är rätt nöjd med min nuvarande vikt.


Åh ni anar inte vad glad jag är att jag blev godkänd! Nu är hjulet i rullning i alla fall :p

Jaa, äntligen ääääntligen är det över. Eller nja, inte riktigt för - JAG FICK EN REMISS TILL KIRURGEN!!

Kan knappt fatta att det är sant! Läkaren var ganska "hård men mesig", usch hon kände och lyfte - både i liggandes och ståendes position. (blä!) Och hon ställde 1000 frågor.


Hon började också snacket jag är SÅ trött på att höra "det tar längre tid för kroppen att återhämta sig, när man fötts sitt andra barn"... HAN ÄR 1,5 år! Och tror hon på fullaste allvar att skinnet skulle dra ihop sig själv, så är hon ju knäpp! :p


Men, hon beviljade det och ska skicka en remiss till kirurgen. Äntligen! Fick också några manande ord om att "det skulle vara bra" om jag gick ner lite mer i vikt tills dess. Så, nu blir det nya tag. Fler kilon ska bort och jag tror jag ska börja de första med hjälp av Cambridge, för att sedan gå över till GI. Allt för att få lite snabb fart på det hela.


Nu är bara frågan hur lång tid det tar innan man blir kallad till kirurgen? När jag frågade läkaren så sa hon att det är SÅ olika, ibland går det jättefort och ibland tar det längre tid. Gud så spännande!! :D



Nu måste jag göra mig i orning för jobbet, kör 12-19.15 idag. På tal om jobb, så ska jag på en jobbintrevju vid 16-tiden i morgon. Åh jag skulle så gärna vilja byta jobb och jag hoppas på att jag får det - fast helst av allt vill jag ju ha operationen betald. Om jag måste välja, menar jag ....