mintjockis

Jag har inte fått besked om jag är godkänd eller inte, väntar fortfarande på att bli kallad till kirurgen.... suck.

... nu har snart hela sommaren gått och jag har inte skrivit här en enda gång knappt. Så, nu är det dags att skapa liv i bloggen igen. Det var väl ändå på tiden, tycker ni inte?


Jag hymlar inte. Semestern har en enda nackdel och det är allt gott man "unnar sig lite för mycket av". Tråkigt nog har jag alltså gått UPP i vikt, jag som skulle neråt... suuuuuck!


Nu är det nåt drastiskt som gäller - och i morgon hoppas jag kunna hämta ut en veckas ranson Cambridge. Här ska det bli en snabb viktnedgång till en början - allt för att skapa motivation.


Nån mer, som läser det här, som kämpar med sin vikt? Hade varit roligt att "slippa vara ensam" på min resa.. hojta gärna till, anonymt eller ej!



Och som ni förstår har jag inte fått nån kallelse till kirurgen ännu. SUCK! Den 15 APRIL skickades remissen, och jag väntar fortfarande.... kanske dimper den ner i brevlådan nu i höst? Hoppas. För hur länge ska man behöva vänta egentligen???

Japp jag är omotiverad till max nu. Vad hände med de där "sista" kilona som skulle ner innan jag fick tid hos plastikkirurgen? Den tanken är som bortblåst.


Jag måste rycka upp mig. Ta tag i elendet. Men hur återskapar jag motivationen? Det ÄR ju faktiskt inte svårt egentligen, att gå ner i vikt menar jag. Röra sig mer, äta bättre & mindre. Lätt som en plätt ju! Eller hur?


Jag behöver en rejäl, oförberedd knuff bakifrån - så jag studsar in på rätt spår igen. Jag har ju ändå kommit såhär långt?


Väntan gör en stor del i motivationen. Hur lång tid ska det ta egentligen? Att bli kallad. Remissen skickades ju för över 2 månader sen... och det lär ju ta max 20 min på själva besöket. Ja, jag vet. Väntetiden inom sjukvården är ett öppet faktum, men.. jag vill planera! Vill och behöver känna pressen, att snart är det dags!


Sommaren närmar sig och man mår sämst över sin kropp denna årstiden. Det är svettigt & varmt i hudvecket som överskottshuden bildar. Det kliar. Sticks & svider. Jag får smita in på toa på jobbet, ofta ofta, för att "torka bort" svetten. Ja, ni hör ju själva... 


Jag mår inte bra just nu :( Tack och lov består vädret mestadels av enstaka solglimtar, men vad händer när sommaren är här på riktigt? Usch, jag kan bara tänka mig..... 

Det hade varit kul om ni som läser här ville lämna en liten komentar. Man blir ju nyfiken! :)

Jag vill komma till kirurgen. Jag vill ha ett besked. Ja eller Nej? Om Nej, så vill jag boka in mig hos en plastikkirurg snarast - så får jag betala det själv på nåt sätt.....


Hur lång tid ska det ta egentligen?? Jag har nu rusat ut till brevlådan i över 6 veckor, bara för att inse att det inte kom en kallelse till kirurgen idag heller. Är jag otålig? OM jag är!


Sommaren närmar sig med stormsteg och det hade varit en sån underbar känsla att få veta att det är min sista sommar jag spenderar med detta utseendet, denna hängmagen. Denna ångestframkallande degklump.


Kan man ringa nånstans och "skynda på" det hela? För jag menar, det kan ju inte ta många minuter att få visa upp bekymret och för att sedan få ett SVAR. Sen om OP dröjer till jul, gör mig inget. Då vet jag i alla fall att det blir av.....! Vem ringer man isf? Vårdcentralen som skickade remissen? (kanske har de glömt att skicka den? vad vet jag)


Vikten är i princip oförändrad. Suck. Jag har tappat gnistan helt och hållet. Hur ska jag komma tillbaka på rätt spår igen?? :S Om någon läser det här, hjälp mig - snälla!

Jag är en driven tjej. Jag är nyss fyllda 25 år, jag jobbar 75%, driver ett eget företag (en webbshop) och pluggar samtidigt till taxichaufför på distans. Utöver detta har jag min sambo och våra underbara barn, storasyster på 3 år och lillebror på 1,5 år. Det är fullt ös - från morgon till kväll!


Träningen är något som ger mig ångest - jag vill så gärna, men det finns inte tid. Eller ork. Man känner sig otillräcklig.....


Jag fick ett ryck igår och gick genast in på blocket och fann den; En Crosstrainer från stadium, för en 1000-lapp. Den fanns kvar och vi ska hämta hem den idag.





Nu kanske det blir lite mer träning? Eller kommer den bara stå och samla damm? Hoppas inte. En crosstrainer är den ultimata träningsmaskinen som bränner maximalt fett. Jag börjar och slutar alltid ett gympass med 30 min på crossen, den är helt underbar!


Så, håll tummarna för mig nu. Jag bara SKA SKA SKAAA ner i vikt. Det SKA gå!! *ger mig tusan på*


Förresten! Nån som har förstått den stora skillnaden mellan GI och LCHF? *hm

Idag är det dag 5 och jag är tveksam mot om jag pallar ytterligare en veckas REN kur? Jag är .trött hela tiden och orkar ingenting, tycker jag... Om man ändå visste hur lång tid det tar innan man får kallelsen till kirurgen....!

Då har jag kanske ett bra tag på mig och kan äta efter strikt GI istället, något jag både är pigg, glad och mätt av. Usch, vilket dilemma... Dessutom har jag mens och är SÅ chokladsugen! :p


Vad hade NI gjort?

Kört 2 veckor ren kur för snabb viktminskning eller chansat och ätit via GI istället? :S (fast vågar man chansa? jag har ju bara n chans när jag väl står hos kirurgen sen...) Suck!

Så var dag 2 med cambridge snart avklarad och jag har faktiskt lyckats hålla mig till mina 3 påsar mintchoklad. Men det har varit lite tuffare idag. Mensen kom såklart och jag har varit ganska hungrig - och SÅ sugen på "nåt gott". Men, jag har lyckats hålla mig. Känns bra.

Jag var på affären innan och suktade efter godishyllan, men jag köpte endast ett paket quornbitar. Det är ett vegetariskt alternativ till kött - fast det är en svampprodukt. Supergod att steka, ha på lite vitpeppar och salt - för att sedan äta som "snask" :)

Det lär rädda mig genom mensperioden :p

Vaknade i morse och ställde mig direkt på vågen, efter ett dygn med cambridge visade resultatet -1,6 kg!! det gav mig en rejäl energikick och jag ska faktiskt ta mig en rejäl promenad innan jag börjar jobba. Underbart!



Och bara för att förtydliga; Ja, jag fattar med att det är vätska som försvunnit. Men som sagt, minus är ändå minus :)

Jag har precis kommit hem från en timmes rask promenad, känns underbart!


Jag har hållt mig till mina 3 påsar mintchoklad och mitt vatten, och första dagen är därmed avklarad. Känns gött! Jag tror på mig själv och går det lika "lätt" som det gjort idag så kommer jag fixa det här galant! Bara det ger en exta spark där bak :p


I morgon jobbar jag mellan 9-16.15. Likaså söndag. Detta känns dock helt okej eftersom det ju faktiskt är lättare att inte bli sugen på nåt gottigt, när man är sysselsatt.


Kommer säkert hoppa upp på vågen redan i morgon, är lite besatt av den.. vet att det mest är vatten som försvinner i början - men hey, minus är ändå minus. Inte sant? :)


Tack för era underbara komentarer - ni är fantastiska och ert stöd betyder SÅ mycket! Mer än ni tror :) Det är svårt att blanda in "kompisar" och "släkt" i denna resan. Man skäms ju som sagt. Att få vara anonym och att få underbar respons från utomstående är faktiskt guld värt. Jag behöver det stödet!

Som tur väl är så har jag en Cambridge konsult bara några gator ifrån där jag bor, så jag åkte dit efter jobbet igår och handlade hem en veckoranson. Så nu gäller 3 drinkar / dag samt en massa vatten, 3 liter/ utspritt över dagen.

Hm. Undrar om man får dricka kolsyrat vatten? :S


Första drinken blev en mintchoklad, min favvo. Jag mixade den med iskallt vatten och hade i en massa is. Det är den absolut bästa combon enligt mig. Blir som en "milkshake" :)

 

Så nu är den första drinken avklarad, kl o7.oo. No probs! Ska försöka dricka den andra vid 12-tiden och den sista vid 17-tiden. Borde väl vara rimligt? För att dämpa hungern är det som sagt vatten som gäller och när suget sätter in så går jag och borstar tänderna - för vem vill äta direkt efter att ha borstat? *kanonknep!


Jag hoppas på att gå ner till 63 kg inom kort. Det är ca 5-7 kg tills dess. Det är rätt otroligt egentligen att jag nu pratar om en vikt på 63 kg. En vikt som jag inte ens kunnat drömma om innan, och nu är jag snart där! :D


Jag vägde 103 kg som mest. Och jag vägde 78 kg när jag först träffade min sambo - för 4,5 år sedan. Har legat kring 85-90 kg sedan dess.. Och nu ligger jag på 60-sträckan! Det gör mig faktiskt mäkta stolt :)   



Åh, jag undrar så när jag blir kallad till kirurgen?? Hade varit mycket lättare - inbillar jag mig i alla fall - att ha en tidsplan. Just nu blir jag så stressad av det här med viktnedgången, att jag måste gå ner så snabbt som möjligt. För egentligen kan jag ju bli kallad redan i morgon! Så nu kör jag som sagt cambridge, detta fast jag inte själv tror på en "snabb" viktnedgång :S Dubbelmoral.

Men jag är som sagt villig att göra ALLT för att få bli godkänd hos kirurgen också, det är ju trots allt mötet med honom (jo det är en HAN, usch en manlig läkare skrämmer mig!) som är viktigt....

För att snabbt gå ner ytterligare lite i vikt så börjar jag med Cambridge i morgon. Jag kommer köra ren kur i alla fall en vecka. Tror det blir två.



Går jag ner lite mer i vikt ökar det troligtvis mina chanser att även kirurgen godkänner mig för operation. Jag är villig att göra allt, fast jag egentligen är rätt nöjd med min nuvarande vikt.


Åh ni anar inte vad glad jag är att jag blev godkänd! Nu är hjulet i rullning i alla fall :p

Jaa, äntligen ääääntligen är det över. Eller nja, inte riktigt för - JAG FICK EN REMISS TILL KIRURGEN!!

Kan knappt fatta att det är sant! Läkaren var ganska "hård men mesig", usch hon kände och lyfte - både i liggandes och ståendes position. (blä!) Och hon ställde 1000 frågor.


Hon började också snacket jag är SÅ trött på att höra "det tar längre tid för kroppen att återhämta sig, när man fötts sitt andra barn"... HAN ÄR 1,5 år! Och tror hon på fullaste allvar att skinnet skulle dra ihop sig själv, så är hon ju knäpp! :p


Men, hon beviljade det och ska skicka en remiss till kirurgen. Äntligen! Fick också några manande ord om att "det skulle vara bra" om jag gick ner lite mer i vikt tills dess. Så, nu blir det nya tag. Fler kilon ska bort och jag tror jag ska börja de första med hjälp av Cambridge, för att sedan gå över till GI. Allt för att få lite snabb fart på det hela.


Nu är bara frågan hur lång tid det tar innan man blir kallad till kirurgen? När jag frågade läkaren så sa hon att det är SÅ olika, ibland går det jättefort och ibland tar det längre tid. Gud så spännande!! :D



Nu måste jag göra mig i orning för jobbet, kör 12-19.15 idag. På tal om jobb, så ska jag på en jobbintrevju vid 16-tiden i morgon. Åh jag skulle så gärna vilja byta jobb och jag hoppas på att jag får det - fast helst av allt vill jag ju ha operationen betald. Om jag måste välja, menar jag ....

Jag är verkligen SKITNERVÖS! I morgon vid 9.oo är jag hos läkaren som ska göra en bedömning på mitt häng. Pust & Stön. Känns skittungt!

Nån vänlig person skrev "men det är ju bara en bedömning, det är ändå inte VC som tar beslutet så du behöver inte vara nervös"...


Kan hända. Men det spelar lixom ingen roll! Att visa upp "det värsta man har", något man inte visat för någon annan, något man skäms så oerhört mycket över... det är tufft! I alla fall för mig.


Men i morgon är det alltså dags. Hua! Skänk mig en tanke på morgonen och håll era tummar och tår vid 9-tiden. Självklart uppdaterar jag med hur det gick sen..

Shit nu börjar det verkligen närma sig! Helgen har varit full med jobb och den har flygit förbi i en väldig fart. Nu är det måndag...sen tisdag och onsdag - sen är det dags!!

På torsdag morgon vid 8.00 ska jag alltså visa upp mitt häng, och jag är skitnervös redan nu!

Tanken på att läkaren ska titta, känna och lyfta på mitt häng, gör mig äcklad. Usch... Men, det är väl bara att bita ihop antar jag?


Undrar om man får svaret direkt? Att man blir "godkänd" för en remiss till kirurgen eller om de behöver betänketid? Kanske säger de nej direkt?


SÅ många tankar man har. Vill bara ha det överstökat, ge mig torsdag NU!

Så var det "bara" en vecka kvar. Om 7 dagar vid denna tiden, är ja på väg till vårdcentralen för bedömning. Detta är numera det enda jag kan tänka på, och jag våndas verkligen mellan hopp och förtvivlan - mellan oro och lycka.

Det kan ju inte gå mer än åt skogen, right? Ett nej är ju egentligen det värsta som kan hända. Hoppas dagarna skyndar fram till den 15:e :)


Något jag funderat över är vem det egentligen är som tar det slutgiltliga beslutet? Är det på vårdcentralen? eller är det kirurgen?


För visst är det väl så att om jag får ett "JA" av vårcentralen, så skickar de en remiss till kirurgen? Eller??


Här i blekinge, så vet jag att landstinget HYR IN en privatklinik och man får göra sin operation hos honom, på hans klinik - under hans händer.

Är det då honom jag får åka till om vårdcentralen säger att jag "godkänd" på torsdag? Eller är det någon läkare på sjukhuset jag måste till först?

*förvirrad*


Hemskt tacksam om någon vet?

Äntligen gjorde jag det!! Jag ringde samtalet till vårdcentralen, så den 15:e ska jag få komma till läkaren för "bedömning". Iiiih! Kan ni fatta det??


Jag vaknade i morse och kände "äh idag ringer jag bara - och så gjorde jag det!"


Kvinnan i andra luren var SÅÅÅ trevlig, inte alls så snorkig som de alltid varit tidigare när man ringt. Hon gav mig en "väldigt snäll" läkare, en kvinnlig sådan på mitt önskemål.


Åh, jag är SÅÅÅ nervös. Redan! Känns som om jag måste svälta mig i 2 veckor nu, för att väga så lite som möjligt när det väl är dags. Det borde ju öka chanserna för ett JA? Eller...?


Åh. Jisses. Jag är alldeles upprymd! :)

Minus 0,9 kg ner och det innebär att jag nu är nere på 69,8 kg. Åh, jag vill bara ringa landstinget för att få börja utredningen. Men det känns som om det är för tidigt?

För att vara "normalviktig" enlit bmi ska jag ju väga 63 kg. Men det går ju sååå sakta. Frågan är ju också om jag verkligen VILL väga så lite? Jag har alltid vägt lite mer och utan mitt häng så TROR jag att jag kommer vara helt nöjd!


Jag slänger in några bilder från idag.. Vad tror ni?? Kan jag söka hjälp redan idag?



Rakt upp och ner :)



Drar in magen



rakt upp och ner.

En horribel bild på mig, ca 3 månader efter att jag fött mitt 2:a barn...



En bild tagen på mig igår...



Tror ni att jag måste gå ner ytterligare 8 kilon (då är jag normalviktig enlit bmi) innan jag kan söka hjälp för mitt häng? (finns bild på det längre ner..)

Menar då att få en betald bukplastik genom landstinget....


Vad tror ni???

En bra sida som jag nyligen hittat till är tidningskungen.se som erbjuder dig som kund prenumeration på en massa olika tidningar, hela 600st internationella tidningar, till superbra priser!

När du gör en beställning på tidningskungen.se som binder du dig enbart till att köpa det antal tidningar som anges, sen när dina nummer är slut så avslutas prenumerationen och du kan därefter välja att göra en ny beställning om du önskar det!

Du kan välja mellan en massa olika kategorier, de har nåt för alla!



Gå in på tidningskungen och kika efter själva hur bra denna sida är!

Dessa 2 tidningar fastnar jag lätt för!