Jag har funderat på hela min situation och jag har faktiskt gått ner ca 34 kg, med hjälp av GI metoden bland annat, och det är väl egentligen inte så konstigt om det är tufft att gå ner de sista kilona. För det är just det det är; Skitsvårt!
När jag dessutom känner mig nöjd med min vikt som den är just nu (bara jag får bort huden!) så gör detta säkert mig mer omotiverad, omedvetet.
Jag har diskuterat det hela med min sambo och näe, jag fixar inte cambrige. Jag har varit emot "pulver" sen början och innerst inne tror jag inte på det. Ärligt alltså. Jag har gått ner 3 kg på 5 dagars ren kur, men när jag börjar äta igen så lär jag ju gå upp 2 kg igen - det står tom i papperna från Cambridge att man ska gå ner 2 kg mer än vad man vill, eftersom man går upp i vikt sen. Vilket då ger ett resultat på -1 kg.
Så, jag tror att jag kan få ett liknande resultat av att äta LCHF/GI kost - då jag dessutom slipper gå hungrig, jag kan unna mig gottis som mörk choklad och fruktsallad i värsta fall. Jag slipper förklara för mina barn som undrar "varför inte mamma äter" när det dukas fram middag..
Så, jag lägger ner min cambridge. Kalla mig svag om ni vill, men jag fixar det inte..
Såhär se min mage ut när jag ligger ner... usch.. huden "flyter ut" och ja... ni ser ju själva.. :/
Och kortet ovan är taget från sidan, med bröst till höger och ben till vänster :p
Hur viktigt är det egentligen att ens BMI är "normalviktig" innan man gör sin op? Tror ni kirurgen nekar mig OP pga det? Typ det enda jag tänker på numera, så är tacksam för allas spekulationer....
