Men visst har jag väl ändå rätt att klaga? Visst är det inte så konstigt att man inte gillar att klä upp sig längre, inget sitter ju fint ändå! Och att gå på fest eller att träffa människor i största allmänhet, är även det en jobbig sits som jag försöker undvika..
"Du är så fin & jag älskar dig mest i hela världen", en vanlig komentar från min sambo. Jag önskar så innerligt att jag hade kunnat tro på det han sa - men det är omöjligt. FIN?? Vart då?
Jag vet att jag inte är fin, han behöver inte ljuga.
Åh vad depp jag mår över min kropp - min mage. Hänget. Jag skulle så gärna vilja njuta av solen & sommaren, gå i shorts och linne jag med. Istället sitter jag med t-shirt och pösiga brallor som går upp till brösten, allt för att "hänget" ska få plats innunder istället för att hänga över linningen - för hur snyggt är det på en skala? Suck...
